Jag har ett stort problem. Jag söker egentligen inte svar, men jag behöver skriva av mig lite.
Jag har ridit i sju år, men i början av allt det där så krossades mitt självförtroende av en häst som inte gillade att hoppa. Den skenade alltså iväg med mig om och om igen tills jag knappt vågade trava ens en gång!
Nu har det tagit mig otroligt lång tid att bygga upp både kunskaper och självförtroende igen. Nu rider jag i en bra grupp dressyrmässigt men hoppmässigt är den way out of my league.
Vi hoppar genast runt 60 cm - huff, bara det tycker jag är högt! - och sedan höjer de högre och högre. Jag som rider på ponnyer måste alltså ta rejäl sats, detta är skitläskigt och jag blir darrig rädd och börjar gråta = skitpinsamt när man är fjorton år gammal!
Och så nu har vi hoppat kanske två tre gånger på raken, red dressyr en och nu ska vi in i en hopperiod igen. Jag rider en dag veckan på ridskola, har gjort under hela den tid jag ridit.
Och nu är jag jätterädd för att om jag provar hoppa så kommer jag förstöra ALLT jag lyckats återbygga under säkert fem år minst, och börja om från noll i en nybörjargrupp igen.
Så det är som att jag MÅSTE hoppa annars passar jag inte i gruppen, för vem vill ha en unge som skräckslaget stirrar på ett hinder som bara är att flyga lätt som en plätt över, men samtidigt varken vill eller vågar jag.
Mina ridlärare vet om det här mycket väl, och gång på gång utsätter de mig för samma skit igen. När jag ber dem att sänka (jag kan ju hoppa 60 cm på en riktig läromästare inom hoppning som behåller lugnet innan hindret och inte drar iväg), men nej, de sänker inte för jag ska hoppa det så högt eller inte hoppa alls. Så jag får inte ens ta det lugnt om jag ska hoppa, utan det är pang på och det klarar inte jag.
Har ni några knep för det här? Jag rider som sagt på en ridskola jag inte är riktigt bekant med, jag rider en timme i veckan så jag har ingen chans att rida ensam eller så. På lektioner måste jag anstränga mig och fokusera på uppgifterna, jag kan inte börja öva upp saker då.